Alla vi har saknat någon, det kan ha varit en vän,flick/pojkvän, släkten osv... Alla vi har sagt att vi aldrig kommer lämna en person, att man alltid ska vara där för den personen. Jag menar, är det sant? Att vi alltid finns där? Att vi alltid är den trogna vännen som aldrig kommer lämna en helt ensam? Det är inte sant. Nu för tiden, så vet folk mer om en än vad man gör själv. Ens egna bästa vän tror på dom som säger en massa skit saker. Man slutar att träffa varandra, man pratar inte lika ofta. Man saknar inte lika mycket. Man har helt enkelt slutat lita och tro på varandra, men varför? Världen, den har blivit konstig. Man kan bli stapplad som hora,slampa,bitch,lebb, osv, om man gör minsta lilla fel. Jag är säker på att jag inte är den enda som tycker att världen är konstig, jag är säker på att jag inte är den enda som vill bli liten igen.