En arg jävel

27 mars 2012 23:26

Kära Maria.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag kan väl först tala om att jag är besviken. Det känns rejält surt att en person som du ska lova sig själv att sätta ut bilder på sig själv, men allt man får se är gammalt som man redan sett. Det är naturligtvis din blogg och därmed så finns inga obligationer. Vilket ändå är en slags frihet, eller en kärlek om man nu vill överdriva. Jag finner mig ålagt till att tala om hur ofantligt väsentligt det har blivit i att försöka förstå naturen för denna skepnad. Den har fått form, dock bara i de begränsningar som ett vanligt samtal talar om. Det må vara sant att det som sitter inombords är det viktigare, ty vad är vi om inte en klump med organ. Däremot så finns det ändå en stor mängd saker som enbart utseende kan tala om. Jag hoppas att du kan förstå detta, det ligger så mycket sanning i det som skrivs just nu, om du bara kan förstå, inte bara vad det är som visas på bilder utan också vad mina självaste motiv är. Ty det är mina motiv som ligger som grund för detta, det måste du också förstå.

För det andra så vill jag framföra de mer viktigare sakerna som ingår som följd av de nyliga handlingarna. Dessa är främst att undanhållandet av ditt utseende har framgått som ett slags tvång, vilket såklart bara är en konsekvens av etablissemanget i den mer lokala formen av grupp som har betraktats som din närhet. Detta kan vara familj eller vänner, men mer troligt är det hällre dina vänner än din familj. Detta kan behöver vi självfallet inte diskutera. Vad som däremot kan diskuteras är valet av att gömma sig bakom milen. Men nu ska jag inte tala för mig själv, jag måste ju tala allmänt såväl som personligt. Det hela kan ses som Nelumbo Nucifera, ty den är inte som vackrast förens den vågar visa sig. Det är med detta som jag sammanfattar min andra punkt.

För det tredje. Det råkar vara så att du har konverserat med en viss person. Som följd av dessa konversationer så har vissa löften uppstått, i och med att dessa löften är löften så förväntas du uppfylla kraven som ingår för att dessa löften ska kunna betraktas som uppfyllda. Det är inte minst din plikt som en växande mänsklig varelse och jag anser att det är fullkomligt moraliskt såväl som oerhört väsentligt att detta sker tydligt inom en snar framtid. Det är trots allt inte bara dig som det handlar om, men om du väljer att se det så, så är det inte den största synden.

Med det så avslutar jag min kommentar och vill be dig att tillgodose mitt enda och allra största krav, nämligen att du med hjärta och själ försöker förstå dig på mig, men mer viktigt dig själv. Må ondskans väldiga makter icke finna vägen till ditt hus, och må du finna lycka.

Puss o Kram.

Paff Johansson

29 april 2012 19:47

Jag har inte lagt upp några nya bilder, för att jag inte har listat ut det där med min mobil än, men när jag har det så lovar jag dig att det kommer att komma massvis av bilder!